Allt började när jag var 7 år och min pappa hittade en polisradio i en tidning som hette Gula sidorna. Han skulle åka och köpa den, men kom istället hem med en kungsboa, en boa constrictor. Mamma skrek att om han tog in den i huset så skulle hon flytta. Pappa tog in den i ett utomhusförråd. Det var ett uppvärmt förråd. Efter ett tag skaffade vi flera boaormar och bara månader senare hade vi ett 10-tal.

En riktigt kall vinter gick strömmen i förrådet, pappa tog snabbt in ormarna i huset. På den vägen är det. Det slutade inte förrän vi hade nästan över 100 reptiler inne i huset. Vi hade kungspyton, boaormar, regnbågsboor, strumpebandssnokar, kungsormar etc. I mitt rum hade jag klockgrodor, salamandrar, skinkar, skäggagamer, kragagamer och många fler reptiler.

Vi blev medlemmar i Sveriges herpetologiska riksförening (SHR).

Jag tillbringade hela min uppväxt med att läsa böcker om reptiler, fånga ormar, ödlor och grodor i naturen för att studera dem. Jag fångade insekter bakom vårt hus för våra insektsätande reptiler. Jag föreläste i skolor om reptiler.

Efter några år startade min far en reptilbutik där de sålde reptiler, tillbehör och mat till reptilerna.

I sena tonåren hyrde jag och en vän en lokal för att ha alla reptiler i. Min bästa vän hade också blivit intresserad av reptiler. Där byggde vi terrarier, födde upp möss och råttor och hade massor av ormar. Vi byggde terrarier anpassade efter djuret som skulle bo där. Vi byggde med glas och trä, vi använde frigolit för att skapa olika bakgrundsmiljöer beroende på var djuret levde i världen.

Lite senare tog det vanliga livet över. Jag började studera på universitetet, fick ett bra jobb, flyttade och hade inga reptiler på många år.

Men en dag när min fru var lite snäll gick hon med på att skaffa två dabbagamer till vår ena son. Sakta men säkert började hon acceptera reptiler.

För ett par år sedan återknöt jag kontakten med min bästa vän, och jag har nu skaffat en hel del ormar igen.